Åsa provade hela tiden olika uttrycksformer.  Förutom skrivandet och skådespeleriet gjorde hon teckningar, målningar och små installationer som tex den cyklande apan här under. Det här skedde i all anspråkslöshet  och det mesta såg inte jag förrän efter hennes död.(fast hon målade ett fint porträtt av mig när jag fyllde trettio).

2009, i samband med nyutgivningen av Gattet ordnade Kulturföreningen Forum i Stockholm en poesikväll med
Åsa och en annan kvinnlig författare som jag, just nu, glömt namnet på. Skådespelare från Dramaten läste deras dikter och man ordnade en utställning där man visade  deras konst.

 

Cyklande Apa. Kub 8x8cm. Glas, trä, hampa, modellcykel, krabbklor, omslagspapper päls, plast. En cyklande apa med krabb-ben. En metafor?  Det tror jag inte. Säkert bara en lek.

 

Olja på masonit. 1974. 46×55 cm. Som bilden av en drunknad.
Är detta Viktor, huvudpersonens kriminelle älskare i Flickan som lekte med dockor? Deras relation påminner om den i Egenmäktigt förfarande. Fanns Viktor i verkligheten? Vet inte. Ingen verkar ha sett honom.
På baksidan står, textat med vit färg, Sven 74.
Sven??

 

Olja på masonit. Drönarperspektiv. En T-korsning. Kullerstensgata. Ett kafé. En Kafkastor nyckelpiga på trottoaren (eller en normalstor nyckelpiga närmare betraktaren, uppe på en mur, ovanför gatan?) Fjärilar som kretsar runt en blond ung kvinna eller flicka. Eller är det löv som blåser?  Målningen fungerar som omslag till nyutgivningen av Gattet 2009 men illustrerar mer sannolikt en drömscen i Tillflyktens hus

 

Installation. Byggd inuti transparent tårtkupa av plast.
Som en familj i ett akvarium. Mamma, pappa, dotter, son (jo, han skymtar bakom blomkrukan) vid matbordet. 50-tals vaxduk och prydlig 50-tals permanent. Vid första anblicken en viss idyll men man ser snart brister i städrutinerna: stora dammtussar på golvet, trots dammsugaren.
Till och med en råtta under bordet.
En familj på glid?

 

Olja på masonit, ca 60x50cm. Gattets bakgård. Ser betydligt mer idyllisk ut än den var i verkligheten. Dörren längst till höger är mormors. Till höger om den köksfönstret och under det, den livsfarliga stentrappan ner till den kolmörka kolkällaren som saknade ljus och i vars inre jag aldrig vågade mig. Kullersten. Trädgården till vänster, som hörde till grannarna, kunde varit jättefin men sköttes inte överhuvudtaget och inget växte där. Blomman på grannens trappavsats är osannolik och stämmer inte med grannfamiljens estetiska koncept. Hunden med den röda bollen kan vara grannens ilskna schäfer.
Men, vad händer i förgrunden? En man som grejar med en brunn och man kan ana att det inte luktar något vidare när man ser den lille pojken hålla för munnen och näsan. Eller är han förskräckt?? Flickan i mitten ser ut som Alice (i underlandet) Vilka är barnen? Knappast Åsa och hennes storebror (jag) eftersom pojken är mindre än flickan. Målningen är  uppenbarligen en illustration till en händelse men jag vet inte vilken.

I förstoring ser man något sticka upp från brunnslocket, som en svans. En katt? Eller en råtta? Mannen har en hammare i höger hand. Tänker han slå ihjäl råttan?

 

Olja på masonit. 46×38 cm 1974.  Baksidan av vårt gula tegelhus på Hisingen. Jul på den tiden då det var snö. En röd kälke (hade vi någon sådan?). En hare och en igelkott kollar på snölyktan (snölyktor hade vi ofta)  Svårt att se någon fara lura här.

 

Swenske Noak 1975. Olja på masonit. Vad är det här? En båt på ett upprört hav. Noak med kikare och sydväst i fören säkrad av en elefant. Giraffen kollar också förut. Ser dom berget Ararat? Och vem ror? Noaks fru? Vad hette hon? Det står faktiskt inte ens i Bibeln. Men svenske Noaks fru hade kanske ett namn? Sönerna hette Sem, Ham och Jafet.
De oroväckande blåmarmorerade fötterna som sticker upp ur havet kanske till hör en av dem. Jafet kanske? (José Samarago skriver i boken Kain att Kain faktiskt var med på arken och att HAN slängde Jafet i havet) Och figuren med livbojen som tappat glasögonen. Kan det vara Ham?
Men var är då Sem? Kan han vara i luftballongen? Och vad är det som flyter strax hitom aktern? Mobiltelefoner? Nä, det stämmer inte med årtalet -75 fanns inga mobiler. Ölburkar? Ja, det skulle kunna stämma med Club 33 och Syndafloden. Och, ser ni, hitom leoparden, vad kan det vara? Ser ut som ett slags emblem men det är ju någon med vitröd mössa och blå skjorta som hänger över relingen och kräks. Är det möjligen Jafet? Och varför måste stutsen med äggen vara i jollen? Kunde inte Åsa istället ha målat en större båt?

 

Olja på masonit 75. 46x38cm. Det här kunde vara häxans kök i  någon BrödernaGrimmhistoria  men det är Åsas kök på Mjölnaregatan. Hade hon verkligen blått golv? Ja, kanske, jag minns inte. Pepparkaksfärgade väggar och svarvit katt. Anordningen till vänster som ser ut som en jukebox är ett rött skåp infällt i väggen.

 

Den ofullbordade filmen Hjärtevännen
I slutet på 70-talet gjorde Folke Johansson, filmfotograf och Leif Nelvin en film med Åsa i huvudrollen. Svartvit 16mm. Filmen handlade om en ung kvinna som levde ett slags låtsasliv inspirerat av kärleksnoveller. Filmen blev som sagt aldrig färdig men delar av den visades i inslaget som Kobra gjorde av Åsa hösten 2014.
Bilden ovan är från filmen och en länk till Kobras inslag finns under Skrivet om Åsa i huvudmenyn

 

 

Leif Nelvin